Seminarium Skolstöd
Seminarium ”Hur stödjer man bäst en skola” 090425, Järna
Närvarande och kontaktuppgifter, kontakta kansliet, office(at)foreningensofia.org
Syftet med detta seminarium var att inventera vilka erfarenheter som olika projektgrupper inom SOFIA besitter, samt även från grupper utifrån. Erfarenheterna samlas i detta dokument, som ett skafferi att hämta lärdomar ifrån. Text i kursivt blått är konkreta tips. Seminariet/detta dokument ger tips, varningar och belyser skolprojekt ur dels ekonomisk och dels pedagogisk synvinkel.
Enskilda fadderbidrag
Fadderklass
Betala lärarlön
Driftsbidrag
Bidrag till investeringar/byggen
Work camps (stöd genom arbete)
Skänka material
Betala vissa kostnader, t.ex. skollunch
Betala lärarutbildning
Evenemang ( t.ex. teater, musik, modevisn)
Dagsverken
Föräldrabidrag/månad
Skolbasar
Tigga material/företagssponsring
Fadderklass i Sverige
Bygga upp buffertfond
Riktade bidrag
Allmän insamling
Personliga kontakter
Vänskolan i Jaroslavl, Ryssland - Maja-Stina Linderström
Utvecklingsprojekt i Ryssland inom SOFIA har skiljt sig åt genom att det inte är ett ”u-land”, utan istället ett ”västerländskt land fast i fängelse”. Folk ville få slippa leva i total statlig kontroll utan få uppleva något friare.
Samarbetet började 1990. Vi reste i Ryssland, köpte med lite fina saker som såldes på Örjanskolans basar. För pengarna kunde fler från Sverige besöka Jaroslavl. Man ”tiggde” ihop saker som ryssarna frågade efter, t ex häftapparat, flöjter, flöjtolja, kritor, häftmassa, köksrengöringsprodukter.
1993 blev Örjanskolan i Järna och Jaroslavl vänskolor. Elever gjorde dagsverken, föräldrar och lärare lovade bidra varje månad. Man bildade en ekonomisk grupp med några från svenska respektive ryska gruppen för att gemensamt bestämma hur insamlade pengar skulle användas. Svenskar med i projektgruppen var med på Jaroslavls kollegium, lyssnade dels på vad som sades och dels vad som inte sades men framkom mellan raderna, för att utröna vilka behov som fanns. Exempelvis att alla barn och lärare fick äta lunch gratis; alla lärare fick en extra månadslön; punktinsatser som att t ex betala en lärares eurytmiutbildning, betala ett barns bondgårdsvistelse; bidrag till reparation av värmesystem.
Ett problem var/är att det är olagligt att föra in pengar i landet. Det löstes genom att man helt enkelt smugglade in pengar, socker, smör osv… det gick inte att lita på banksystemet.
En viktig lärdom – börja inte med ett bidrag som man inte kan fullfölja! Bättre med korta projekt, som börjar och slutar på bestämda datum.
Arbetsinsatser på platsen. Det har vuxit fram ett samarbete med en skola i Tyskland som har ryska som främmande språk, klass 11 åkte till Jaroslavl och hjälpte till att bygga upp trädgård mm. Man finansierade resa och material med hjälp av en fond som samlade pengar + statliga medel. Besökarna bodde hos föräldrar på skolan, betalade dem istf att bo på hotell. Man startade även fond för att laga tänder.
Tre klasser för ca 45 barn mellan 4-10 år, i slummen i Dakha. Klasserna är uppdelade efter kunskapsnivå istället för åldersindelat. Skolan startades för 4 år sedan.
Skolan finansieras av ett faddersystem. Först ville vi ha enskilda faddrar, men det visade sig snart inte vara funktionellt då alla barn behöver lika mycket, och vi har inte tillräckligt med faddrar till varje barn. Fortfarande finns dock enskilda faddrar också samt faddrar till hela klasser, Men bidragen går inte till enskilda barn utan till skolan som helhet.
De flesta har skänkt en summa/månad, vissa svenska äldre skolklasser har valt att skänka en större summa vid vissa tillfällen. Ca hälften är löpande fadderbidrag, hälften punktinsatser.
Problem – folk tenderar att glömma med tiden, och vi vill inte vara ”poliser” och driva in ”skatt”. Naturligt, folk vill men glömmer, det löser vi genom att YRO få återbesöka. Vi satsar på faddersystem, att folk satsar på löpande inbetalningar istället för punktinsatser.
Faderbarn vs fadderklass – vi har märkt att varför fadderbarn föredras är endast mentalt för gåvogivaren i Sverige, för att kunna ha ett foto på ett barn på väggen… och det känns inte moraliskt rätt, utan vi ansvarar för den ekonomiska driften till skolan och att hjälpa hela gruppen.
YRO har hittills åkt dit vartannat år, förtroende för kontaktpersonen och sett att det är effektivt system. YRO har byggt upp en ”skolfond” ifall insamlingen sinar tillfälligt. Skolans ekonomi är helt beroende av YRO. Vid insmlingsbesök berättar man exempel som t ex ”För 100 kr får alla barnen i skolan mat i en månad”. Sida-bidrag har hittills varit för stort, ev framöver genom SOFIA. Mindre barn har fått skänka sina kritor till Jenniferskolan, även för att de svenska barnen ska få känna att de bidrar till andra, och kanske blir det ett frö till att vilja bidra vidare när de blir äldre.
Började med enskilda faddrar, med fungerade inte, då vissa barn slutade i skolan och det var administrativt svårt hålla koll på vilka barn som gick i skolan. Gruppen övergick till punktinsatser samt fortsatt fadderinsamling till verksamheten istället för till enskilda barn. Man kan rikta sitt bidrag till tex trädgård, lärarlön osv, det kan ibland vara lättare att samla in till punktinsatser än till löpande verksamhet.
Det kommer en fråga från skolan, ett behov som finns, som vi kan ge bidrag till. Det är mycket viktigt med kommunikation och att knyta kontakter mellan gåvogivare och – mottagare för att hålla engagemang och förståelse för varandra levande!
Carolin jobbar mycket med IDEM (Identity trhrough initiative), ett internationellt ungdomsnätverk för att komma i kontakt med initiativ, jobba med hållbar utveckling och samordna work camps. IDEM genomför även bla. konferenser, en 2006 i Sao Paolo, en 2010 i Sydafrika, Idem-network.org. Även IAL (Internationella ArbetsLag) finns, är väldigt snarlikt IDEM.
Ett work camp brukar vara ca 1 månad, kommer ur ett initiativ från någon som behöver hjälp att bygga upp något. Campen kan ta emot 20 – 30 ungdomar så att lokala och besökande ungdomar kan träffas, nätverka och arbeta tillsammans samtidigt som de får lära sig t ex byggteknik eller dylikt.
Finansiering: Man bildar en arbetsgrupp som tittar på vilka kostnader som finns för material, mat och logi. Det är arbetsgruppens uppgift att hitta finansiering, här i Sverige har man fått stöd flera gånger från Folke Bernadottes minnesfond och även Forum Syds ungdomsfond. Företagssponsring till material brukar fungera bra och löna sig. Kampanjer/utställning på konferenser och seminarier, säljer t ex en tegelsten till behjärtansvärt projekt för 100 kr. Som motprestation kan man erbjuda sig att komma till den sponsrande organisationen och göra en presentation med bildvisning. Det kan locka att få ett evenemang till personalgruppen/organisationen för tex 1000 kr!
Andra framgångsrika metoder har varit modevisning, operation dagsverke, säljer fika, skolföreställningar som utvidgas till att spelas på lokal på stan, förhandla till sig att slippa betala hyra och låt biljettintäkterna gå till projektet.
I Rio LImpio, Dominikanska Republiken har man tidigare fått mycket drifts- och byggstöd från Sidamedel, men sådant beviljas inte längre. Det innebar att verksamheten gjorde en budget i förväg för hela driften eller investeringen, och om man sedan fick det beviljat så visste man att pengarna fanns. Negativt med driftsbidrag på detta sätt: det kan passivisera, gör att mottagarplatsen och föräldrarna inte blir tillräckligt engagerade för de tänker att det är gratis. Positivt: lärarna kan jobba ostört, utveckla verksamheten och göra arbetssättet känt.
Det man idag kan få bidrag för är stöd till utbildning, kapacitets-/organisationsutveckling, och utbyten. En form av utbyten är s.k. schablonutbyte dvs att lika många från Sverige som från samarbetslandet åker och besöker varandra för erfarenhetsutbyte, nätverkande och kommunikation. Lokala utbyten inom regionen är också möjligt att få Sidabidrag för inom ett projekt.
Lekskola i Dom. Rep. (i Santo Domingo) som ej fått sidabidrag har system där föräldrar betalar en skolavgift, och man har även inrättat ett stipendium till dem som inte kan betala hela eller delar av avgiften. Bidrag till detta har samlats in från Waldorflekskolor i Sverige och från andra håll. Föräldrarna vet då vad lekskoleavgiften kostar och värdesätter att de får ett bidrag om de inte själva kan betala.
I Indien samarbetar vi med en organisation som också driver barnhem, som finansieras med enskilda fadderbidrag från Belgien. Av dem har vi fått veta att de uppmanar faddrarna att inte engagera sig emotionellt i sina fadderbarn. Man har ett system med enskilda fadderbarn därför att det är lättare att få in fadderbidrag på detta sätt, men man vill inte ha en alltför personlig bindning mellan fadder och barn därför att det utvecklar en osund tiggarmentalitet hos barnet!
Väldigt viktigt att känna den kultur man kommer till! Kulturen måste berika waldorfpedagogiken. Våga visa upp sig, kom till Sverige, till kollegiet, eleverna, hemma hos folk. Oerhört stort för ryska vännerna. Även visa upp sig på samarbetsorten. Haft flera utbytesresor. Lärare, elever och föräldrar har haft utbyten. Vi blev snart inbjudna att ha seminarier på stan i Jaroslavl för att berätta om Waldorf, många kom som var nyfikna på, kanske inte Waldorf för det inte hört talas om, utan för att se hur svenskar ser ut. T ex lära stora män att sticka.
Först se vilka olikheter som finns, sen hur passa in. Tex byta kristna inslag mot islam? Varit noggranna med att INTE komma från Sverige och säga hur de ska göra. Vi har lärt väldigt mkt av varandra, vi kommunicerar väldigt olika. YRO har lärt föreståndarinnan en del om waldorfpedagogik, plus att hennes syster och svåger bor i Sverige, svågern är Waldorflärare. YRO vill att hon ska få komma till Sverige eller till Indien för att utbilda sig, de har sökt uppehållstillstånd löpande sedan starten, men Migrationsverket säger nej.
Det finns en nystartad Waldorfförskola i Dakha, har haft lite utbyte, är till för lite rikare barn.
YRO har hittills bara gjort korttidsbesök, har inte hunnit jobba så mycket med pedagogiken. Har inte haft utbyte ännu där svenska lärare besöker Jenniferskolan.
Obs – det går att söka Sida-medelför utbyten, ungdomspraktikant, expert till skolan.
Gruppen har haft ett utbyte, fem svenskar reste till Gambia och fem gambier hit i 2-3 veckor. Aurora hade eurytmi varje dag i Gambia kl. 9 - 13, målet var att gambierna skulle lära sig lek, glädje, form osv. Kulturkrock då gambierna inte tyckte att de lärde sig något – de förväntar sig hård disciplin, låser in barn som inte sköter sig, slår…. Hur föra över grundtanken i waldorfpedagogik? De tog fram FN-stadgarna och barnkonventionen och arbetade med föräldrarna.
Nu är nästan alla från utbytet borta, flyktigt. Viktigt att vara noga med vilka som ingår i utbytet. Forum Syd-bidrag ”Schablonutbyte” för att bygga upp verksamhet, lika många svenskar som personer från samarbetslandet ska resa i utbytet.
Nian – mkt viktigt att diskutera hur samarbeta kring Auroras fråga, hur vi begränsas av kulturarvet. Inom waldorfpedagogiken finns en grundläggande människokännedom, hur barn utvecklas, utan att värdera. Kommande seminarium – hur arbetar vi för att komma vidare kring Nord-Syds kulturarv, där Nord ”säger hur det ska vara” och Syd är vana att vara undergivna… ”de har pengarna och bestämmer”.
I bergsbyn Rio Limpio hade befolkningen en låg utbildningsnivå, och förväntade sig att svenskarna skulle komma och lösa problem, det finns en ”si senor”-attityd, de sa ja även om de inte höll med egentligen. Waldorfpedagogiken fungerade väldigt bra bland barnen, folk upplevde detta, men det blev inget lokalt initiativtagande.
Vi började då arbeta med utbildade lärare, erbjöd Waldorfinspirerade fortbildnings kurser för utbildade lärare nationellt. Har idag ca 40 inhemska pedagoger i en engagerad inre krets, och ca 5000 lärare har gått på någon/några av kurserna under 10 års tid.
Verksamheten har byggts upp huvudsakligen genom att man bjudit in latinamerikanska kursledare och dessutom besökt skolor, utbildningar i andra latinamerikanska länder. Detta underlättar både för det språkliga och för det kulturella – man har idag blivit en del av den latinamerikanska Waldorfrörelsen. Vi har hjälpt dem att bygga upp, både med kontakter och ekonomiskt. De har nu byggt upp ett eget nätverk, men få av dem har varit här. De har fått åka till olika skolor och konferenser inom Sydamerika istället, till stor del finansierat inom Sida-bidragen.
Vi har försökt ”impregnera” dem mot att kopiera europeisk Waldorfpedagogik, genom att alltid ifrågasätta en instruktion om hur man ska göra: När gavs instruktionen, var gavs instruktionen och vad ville man egentligen åt? Hur kan vi göra idag på denna plats för att komma åt detta här och nu? Befinner vi oss i Dominikansk Repulbiken 2009 ska vi förmodligen göra något helt annat än 1920 i Mellaneuropa för att upp nå samma sak.
Konstärlig verksamhet och naturen är ett väldigt bra sätt att hitta en öppning för att arbeta på ett Waldorfinspirerat sätt för att hitta kopplingar till den lokala kulturen.
Marie-Hélène – hur transformera en instruktion från 1920-talet till denna kultur och denna tid? Spännande med denna fråga för Syd-Nord, ge nycklar för att använda intentionen med pedagogiken, vi hittade en väg genom att använda ett språk som är fullt av bilder. Vi gjorde inte så mycket eurytmi utan fokuserade på hur man gör bilder tillsammans, för att hitta nycklarna, vilka vägar pedagogiken ska ta för att nå den ursprungliga Waldorfintentionen.
De började med dockteater, - dominikanerna gör underbara dockor, ta vara på de inhemska konsterna! Men de har tex ingen ull (fåren har inte ull, för varmt!), och vi försökte hitta andra material. Undvik att ta dit våra material. Leta istället efter det som finns på plats. Varför ska vi importera ull och europeiska kritor till dessa platser?
Maja-Stina – var tredje år är en kongress i Dornach där olika initiativ från världen visar sina erfarenheter. Finns även mycket bra info i biblioteket här på området i Ytterjärna!
Carolin – hjälpa Syd-Syd så olika initiativ kan hitta varandra och skapa utbyten. Carolin har gjort en sammanställning med länkar till organisationer, alla Waldorfskolor i världen, biodynamiska odlingar, läkepedagogiska hem osv. Se länkskafferiet. European Council sammanställer info om ovanstående, lärare sökes/finnes mm. Finns regionala konferenser. Ska ni åka till någon Waldorfskola eller liknande i något land, ta gärna kontakt med SOFIA/ Carolin så kan vi bidra med kontakter. Finns även material att läsa, tex hur tyska klasser har gjort utbyten klassvis och som klassresor.
Lina Svenzén – i Bolivia har man samlat ihop ett nätverk, inventerat vilka skolor som finns med kreativ och öppen pedagogik (ej nödvändigtvis Waldorf). Inom Kawsay (betyder ”liv”) jobbar man centralt med en gemenskap med allt, med varandra, kosmos, platsen, naturen, livet. Lärarna är de gamla i byn, utbyte med ett lärande hela tiden mellan generationer och grupper, det är dessa värderingar man försöker använda. Det är ofta människor som inte kan läsa och skriva som vill starta de här skolorna, vilket är nytt, det har blivit värt något att vara indian och besitta kulturella kunskaper, mot att det förr varit helt nedvärderat.
Maja-Stina – Waldorfkursplanen är uppbyggd för att vara näring för barnen, för att de ska växa. Får hitta stoff i respektive kultur. Man får vända på steken, kan inte börja berätta om gamla testamentet i tredje klass utan får hitta stoff från deras religion, och så kan man ta Adam o Eva osv i femte, sjätte klass.
Erkki – hur och på vilket sätt skapar vi en sund människa, med jaget som en pärla, med självkänsla. Utövare av Waldorfinpulsen är en kulturpionärer, för framtidens mänsklighet.
Rosanna – i Armenien finns en Waldorfskola sen 13 år, 300 barn år 1-10. Skulle vilja bli en grupp inom SOFIA, det finns en grupp i Sverige. Skolan har en biodynamisk gård, hyr lokal i statlig skola. Det finns lärar- och ekonomisk brist, skulle behöva stöd och folk.
Maja-Stina avslutar med att läsa en vacker dikt som en 15-årig rysk flicka har skrivit.