Brasilien är ett land med enorma sociala klyftor. 43 miljoner av Brasiliens 187 miljoner invånare lever i fattigdom. Minst lika många lever på västeuropeisk nivå med god utbildning, goda bostäder och bra arbete. Konsekvensen av denna obalans visar sig bland annat i storstädernas slumområden s.k. favelas, där det finns hög arbetslöshet och kriminalitet. Mest utsatta för fattigdomen är brasilianer med afrikanskt ursprung och särskilt kvinnor och barn.

Historia/politik/ekonomi
Fram till 1822 var Brasilien en portugisisk koloni och många slavar transporterades från Afrika. Det koloniala arvet är påtagligt. De ledande skikten består fortfarande nästan uteslutande av europeiska ättlingar trots att de svarta och den stora andelen befolkning med blandat ursprung utgör närmare hälften av medborgarna.

Efter en stadskupp 1964 tog militären makten och styrde landet till 1985. I dag är demokratin konsoliderad och flerpartisystemet råder. Korruptionen är dock ett stort problem.

År 2003 tillträdde Luis Inacio Lula da Silva som landets president. Det har en stor betydelse för vanliga människor eftersom han är den förste presidenten som inte tillhör den ekonomiska eller politiska eliten. Lula driver en politik för ökad ekonomisk jämlikhet och social utveckling.

Brasilien har förutsättningar att bli en av världens starkaste ekonomier. Landet är mycket rikt på naturresurser och har enorma tillgångar på malm och mineraler. Under de senaste fem åren har Brasilien haft en stabil ekonomisk situation och god ekonomisk tillväxt. Samtidigt är Brasilien det mest ojämlika landet i världen. De fattigaste 20% av befolkningen tjänar bara 2,4% av den sammanlagda inkomsten. De rikaste 20% tjänar 63,2% (2004).

I oktober 2006 låg minimilönen på 360 réais i månaden, vilket motsvarar cirka 1300 svenska kronor. Mer en var fjärde arbetstagare tjänar endast minimilönen eller mindre. Ungefär var tjugonde brasilian lever i extrem fattigdom, dvs. lever på mindre än en US-dollar om dagen.

Miljö
Brasilien har i vissa delar av landet omfattande miljöproblem. Avskogning av Amazonas regnskog är ett stort problem även globalt sett. Också Brasiliens savanner drabbas av avskogning och bristande miljöhänsyn. Den storskaliga monokulturen av soja är förödande för den biologiska mångfalden och stora mängder gifter används i jordbruket, vilket förorenar natur och vatten. Vatten och luftföroreningar i storstäder som Rio de Janeiro och São Paulo är också ett problem.

Brasilien har dock varit internationellt aktiv i frågor om till exempel hållbar utveckling och Kyotoprotokollet. Landet är världsledande när det gäller alternativa drivmedel för bilar. I december 2005 drevs var tredje bil som såldes både med bensin och etanol utvunnen ur sockerrör.

Favelor och Gatubarn
Efter att jordbruket moderniserades fick många lämna sina arbeten på de stora godsen. Småbrukare var tvungna att lämna sin jord. Många fattiga kom till städerna i hopp om arbete och överlevnad. Denna massflyt från landsbygden har gjort att kåkstäderna, favelorna, vuxit explosionsartat. Där finns hög arbetslöshet och kriminalitet.

Fattigdomen, oftast i kombination med att ha blivit utsatt för misshandel är anledningen till att många barn söker sig till gatan. Många har också blivit skickade av sina föräldrar för att bidra till familjens inkomster.

Det är svårt att säga exakt hur många gatubarn det finns i Brasilien. Siffrorna kan variera väldigt mycket beroende på hur man definierar graden av brist på beskydd från vuxna. Uppskattningsvis finns det cirka 50 000 barn som helt har förlorat kontakten med sin familj och bor på gatan. I slummen lever 10 miljoner barn i svåra förhållanden.

Allmänhetens bild av gatubarn är generellt sett negativ. Barnen respekteras inte och deras liv anses inte vara mycket värda. Då barnen står utanför alla sociala nätverk befinner de sig i mycket utsatt situation. Gatubarn blir till och med mördade av s.k. "dödspatruller", lejda av butiksägare och andra företagare.

Det brasilianska samhället är mycket våldsamt. År 2003 hade landet världens fjärde högsta mordfrekvens och brottsligheten är i vissa delar av Rio de Janeiro värre än i världens krigszoner. Det utbredda polisvåldet är en stor del av problematiken.

Utbildning
Skolgång är, sedan februari 2006, obligatorisk nio år. Utbildningen i offentliga skolor är avgiftsfri, men resurserna räcker inte till och skolorna är få, i synnerhet på landsbygden. Många barn måste också arbeta för att hjälpa till med familjens försörjning. Cirka en halv miljon barn beräknas befinna sig helt utanför skolsystemet. De privata skolorna i storstäderna har hög standard och ger en bra grund för universitetsstudier. På grund av kostnaden är det enbart rikas barn som har tillgång till dessa skolor. Universiteten är statliga, avgiftsfria och ofta av mycket hög kvalitet. Bland universitetsstudenterna är endast 2,3 % av afrikanskt ursprung. Ungefär en femtedel av befolkningen kan varken läsa eller skriva.

Hälsovård och hiv
I princip har alla medborgare tillgång till allmän hälso- och sjukvård, men omkring 90 % av all vård är privat och avgiftsbelagd. Den statliga vården är överbelastad och lider av resursbrist och korruption. De privata klinikerna i storstäder håller däremot mycket hög kvalitet.

2005 levde 620 000 hiv-smittade människor i Brasilien. Det är en tredjedel av alla smittade i Latinamerika. Största orsaken till smittan är oskyddat sex män emellan, men smittan bland kvinnor ökar. Brasilien har ett uppmärksammat och framgångsrikt aids-program, både vad gäller prevention och behandling. Ungefär en tredjedel av vuxna i Brasilien har testats och en av tre smittade är medvetna om att de har hiv.

Jämställdhet
Det brasilianska samhället är utpräglat patriarkaliskt. Våld mot kvinnor är utbrett, en särskilt utsatt grupp är unga och fattiga. Arbetslösheten bland kvinnor är högre än bland männen, oavsett utbildningsnivån. Kvinnor tjänar en tredjedel mindre än män och många kvinnor avskedas på grund av moderskap.

Tillgången till sjukvård och läkemedel för kvinnor är ofta begränsad. I vissa områden saknas både mödravårdcentraler och information och preventivmedelsrådgivning. Abort är förbjudet förutom i de fall där kvinnan har blivit våldtagen eller hennes liv hotas av graviditeten. Trots detta slutar cirka 30 procent av alla graviditeter i abort, varav många är illegala och riskfyllda.

För Föreningen SOFIA 2007