Utvecklingseminarium kring HIV

Söndagen 25 oktober 2009, Juliarummet, Kulturhuset Ytterjärna

Närvarande: Vidar Vetterfalk, Ida Löfsröm, Pär Granstedt, Mahlubi Zibi, Siri Lundström, Marie-Hélène Bally, Hasse Neideman, Elly Berner, Pernilla Fogelqvist, Helena Nordlund, Carolin Hedman, Elisabet Cardell, Hanna Wallmark

Inledning av Helena Nordlund: varför detta tema (se program). Carolin Hedman – ice breaker. Fyra frivilliga fick instruktioner, sedan gjorde vi en övning kring HIV-smitta där alla deltog.

Sydafrika

Ida+Machlubi+Vidar arbetar i Sydafrikagruppen, med föräldralösa barn i Kapstaden inom OVC, Orphan and Vulnerable Children program.

Ida Löfström berättade om

Prevention – att undvika smitta, i SA har man jobbat med detta under lång tid, de är lite “trötta” på det och då är det svårt. Ida har istället identifierat tre andra viktiga områden att koncentrera sig på.

Arbetet i kåkstaden Langa sker inom organisationen Siyaphambili, dit barn kommer efter skolan och får ett mellanmål, för närvarande 27 barn i tre sovrum som inte kan bo hemma av olika anledningar. Projektet arbetar till viss del med medicinska frågor, men mest genderfrågor, childheaded households (barnledda hushåll), mormödragrupper “Gogos”. Det är generationen mellan 25-50 år som huvudsakligen dör av AIDS.

Gender

Pojkar förväntas att uppträda som män, inte gråta, vara hårda, tuffa, ofta bete sig på ett visst sätt mot kvinnor. Flickor förväntas vara ödmjuka, försynta, inte veta vad ett nej är. Arbetar med dessa frågor med rollspel, barnen får klä ut sig till det andra könet och överdriva rörelsemönster, beteenden. Samtal kring roller och mönster, t.ex. initieringsriter för män. De uppmanas att ha många sexpartners. Män förväntas inte ta ansvar, inte lyssna på en kvinnas “nej”. Dessa roller initieras från väldigt tidig ålder, t.ex. förmanas 5-åriga pojkar att inte gråta.

Childheaded households

Många hushåll innefattar bara barn: ett hushåll med en 16-åring och flera yngre syskon är vanligt. Som 16-åring kan man officiellt ha vårdnaden om sina småsyskon. Projektet riktar sig till dessa hushåll för att stödja, både med ett mål mat och hjälp med läxläsning. Stöd kring traumatiserande upplevelser, praktisk stöd vid förluster och dödsfall. Man lär ut praktiska kunskaper kring hur man tar hand om ett hus, städning, diskning, tvättning, gå till banken osv, life skills.

Gogos, mormödragruppen

Träffas 1 gång per månad på Siyamphambili. De tar ibland hand om stora skaror barnbarn, som blivit föräldralösa, men de har ofta en ganska gammaldags syn på pedagogik och uppfostran. Då kan de ha svårt att leva sig in i vad de unga går igenom i de ibland extremt svåra situationer som uppkommer på gatorna I Kape Town. Många har en svår situation för att få ihop ekonomi, hur registrera sina barnbarn, hur få bidrag, hur kräva sina rättigheter, hur prata med polisen när något har hänt osv.

Mahlubi Zibi har arbetat med en organisation, Red Zebra, som s.k. peer educator, d.v.s. en ung person som själv levt väldigt nära den situation som de barn och ungdomar man vänder sig till lever i. Red Zebra använder mycket trummor för att hjälpa barn att uttrycka och bearbeta sina erfarenheter. Mahlubi kommer själv från Langa och har personligen vuxit upp i ett hushåll med en mormor och arbetat med att leda barngrupper, han har fungerat som en förebild. Det är underbart att se barn som varit med om djupt traumatiska och våldsamma erfarenheter hitta tillbaka till livsglädje och tro på mänskligheten. Detta är också ett sätt att bryta cirkeln av HIV och hitta ljusglimtar i situationen, att det finns positiva sidor med att leva med den äldre generationen.

Vidar Vetterfalk kommer att ha ett SOFIA-seminarium kring gender den 24 november kl 17.00. Hur kan vi arbeta med denna fråga inom projekten? Hur skapas genderrollerna i det sociala samspelet? Potentialen som finns i att involvera män och pojkar är enormt stor, och till stor del outnyttjad. Även hur man kan arbeta med dessa frågor i projekt som har helt annat fokus, som jordbruk eller skola på ett naturligt och relevant sätt.

Indien

SOFIA arbetar i ett jordbruksprojekt i södra Indien, Tamil Nadu hos organisationen Inba Seva Sangam, ISS. Det finns föräldralösa barn vars föräldrar dött i AIDS på ISS barnhem, men de hade inte arbetat med frågan innan. Vid vår förstudie kring ett eventuellt samarbete väcktes de kring behovet av at integrera HIV-frågor i sitt arbete med den fattiga landsbygdsbefolkningen.

I många familjer åker mannen iväg långa tider för att försörja familjen och kommer ofta hem med en smitta. Kvinnan har ingen rätt till att bestämma över sin egen kropp eller sexualitet och kan inte skydda sig mot sin mans smitta. Det är även väldigt stigmatiserat ämne, om en kvinna blivit änka och mannen dött i AIDS så stöts hon ut från samhället och hon får klara sig bäst hon kan med att försörja sina barn.

I samarbetsprojektet kring jordbruk lade man till denna fråga. Man har utbildat 100 kvinnor kring HIV och har 250 självhjälpsgrupper för kvinnor där de kan verka. Men hur nå männen, var träffas männen och pratar om intima frågor? Man identifierade att hos barberaren kan man nå män, där de erbjöd HIV-certifierade, de har sterila rakknivar för att undvika smitta denna väg, delar ut informationsmaterial samt gratis kondomer.

Indien är ett relativt “osexualiserat” land, ett ganska uppdelat samhälle. Till ungdomar tas anpassat informationsmaterial fram. Det är gratis att testa sig, och gratis att medicinera nyfödda barn vid förlossningar.

HIV-statistik för SOFIAs länder

Helena Nordlund presenterade HIV-statistik för de länder där SOFIA har samarbetsprojekt. Källa Unaids 2008 (Se bifogat dokument)

Sydafrika värst drabbat i världen, ca 18% av befolkningen är HIV-smittade. Den yttersta plågan – boken om AIDS av Lars O Kallings, en mycket bra bok. Enligt Kallings: När smittan går över ca 1 % så passeras en kritisk gräns och spridningen kan bli okontrollerbar för samhället och dess vårdinstitutioner.

Pär – reflektion kring siffrorna hur smittan är spridd över världen. Det är en tydlig länk mellan fattigdom och smitta. Även politisk situation påverkar, arbetskraftsmigration, där den manliga befolkningen reser till nya orter. I Sydafrika med det politiska arpartheid-systemet, utan information, är den högsta smittade andelen i världen. Mycket lägre smitta i muslimska länder med annat gendermönster, med restriktiva sexuella vanor, som exempelvis Gambia och Bangladesh, bland ”våra” länder. I Sydafrika ändras atmosfären långsamt - det är fortfarande vanligt att människor som är öppna med att de är smittade kan bli utsatta och diskriminerade, när de istället behöver stöd och hjälp. Det finns gratis tester, men vissa organisationer som genomför tester publicera resultaten, vilket ofta resulterar i att människor som är HIV-positiva tar livet av sig eller blir utstötta. Det saknas ett bra system för support, uppföljning, och utbildning kring dessa frågor, konfidentiellt.

HIV-information i Sverige

Carolin Hedman – jobbat med SOFIAs praktikanter sedan 2007 (förutom skolinfo sedan 2005). SOFIAs utresande svenska praktikanter har en förberedande vecka där de bl.a. får information om HIV och olika SOFIA-projekt. Hur HIV sprids, hur är det att resa som praktikant och hur hantera olika situationer. Informationsbehovet är stort bland de ungdomar som ska resa ut. De får även info kring HIV på Noak Arks (en organisation som sysslar med stöd och information kring HIV) och Sida Härnösands kursgård. Strävan att utveckla metoder och kunskap, nyckelpersoner för att arbeta med frågan för ungdomar.

Skolinformation där SOFIA-praktikant Mahlubi från Sydafrika följde med och först beskrev situationen i hemlandet, man räknade i klassrummet, var femte är smittad, att leva i barnhushåll… sedan lyftes stämningen med rytmer, musik, trummor och blev till en upplevelse som stannar.

Pernilla Fogelqvist, har HIV-information för YIP-studenter. På 80-talet var informationen/propagandan massiv, alla var medvetna om risker och vad och hur smittan sprids. Yngre människor har inte den kunskapen, informationen/propagandan finns inte lägre. Stigmatisering är inte ett så stort problem, men det börjar kunna bli det eftersom kunskapen inte sprids på samma sätt längre.

Många människor i Sverige med smittan lever tack vare medicinering, men man talar inte öppet om att man är smittad. Troligen känner man någon men vet inte om det. Vid Tsunami- eller Estoniaolyckan där ca 500 personer dog, så visste nästan alla någon som dött. I Sverige finns drygt 6000 HIV-smittade, så förmodligen känner vi en eller flera, utan att veta om det.

Om någon i SOFIA blir smittad, hur agerar vi? Bör vi ha en plan/policy antagen, hur vi arbetar preventivt. Fylla ut den policy som finns, till tisdagen den 1 dec på internationella AIDS-dagen. Carolin fyller på policyn med vad SOFIA gör preventivt med praktikanter och genom skolinformation. Hur hanterar vi en situation ifall någon har blivit smittad. Troligen bör vi satsa mest på att förebygga, och om någon blir smittad måste man ta mycket hänsyn till vad den personen vill.

Siri Lundström/Helena Nordlund