Filmprojekt om biodynamisktlogiskt jordbruk i Indien

En solig lördagsmorgon i Dehradun anländer vi till hotell Kamla Palace. Vi är här för att möta filmaren Achilles Nasios som arbetar på en dokumentär om biodynamisk odling i Indien, ett land som sedan länge domineras av industrijordbruk med konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Det är en charmerande grek som möter oss i trappan. Vi blir omfamnade och välkomnade som gamla vänner trots att det är första gången vi träffas.

- Vi tar en te medan vi väntar på chauffören, säger han glatt och drar med oss till restaurangen. Achilles är trots sitt antika namn och sina 47 år ingen ”gammal grek”. Han reser med toppmodern utrustning och en obekymrad attityd men aktar sig noga för kryddig mat.

Achilles har arbetat med film och foto i många år och studerat i Grekland, Tjeckien och Tyskland. För tre år sedan lämnade han sitt arbete som professor på konsthögskolan i Athen och flyttade till Sverige för att låta sina barn gå waldorfskola. Nu bor han i Järna söder om Stockholm och arbetar som frilansfilmare med inriktning på videokonst.

- Egentligen är jag emot dokumentärfilm men jag gör det här i alla fall eftersom jag tycker att det är en viktig fråga, säger han allvarligt.

Redan i april åkte Achilles runt i Indien och filmade tillsammans med assistenten Maarja och odlingsgurun Torgny Walldén, initiativtagaren till projektet. Nu är han tillbaka ensam för att ta kompletterande bilder i Uttarakhand där delstatsregeringen beslutat att gå emot strömmen och satsa på biodynamiskt jordbruk.

På 1960-talet kom den gröna revolutionen till Asien och lovade effektivare odlingsmetoder för att mätta en växande befolkning. Företag som Monsanto introducerade konstgödsel, växtgifter och nya resistenta grödor och lanserade dem med massiva reklamkampanjer. Många övergick till dessa metoder i hopp om större skördar men övergången visade sig vara mera problematisk än man tänkt sig. Bönderna gjorde sig beroende av jordbruksföretagen genom att ta lån för att kunna göra investeringar och köpa företagens produkter. Sedan 90-talet har tusentals indiska småbrukare begått självmord på grund av växande skulder och jordar som utarmats av gifter och monokultur.

I Uttarakhand tog utvecklingen en annan vändning eftersom det bergiga landskapet inte lämpar sig för industrijordbruk. Delstatsregeringen vände sig till Binita Shah som under flera år utvecklat en modell för biodynamisk odling i samarbete med den Nya Zeeländske biodynamikern Peter Proctor. Deras alternativa syn på hur småbrukare kan bli mer självständiga och förbättra sin ekonomi tilltalade politikerna och en ny jordbrukspolitik drevs igenom.

Efter någon halvtimme dyker chauffören Manud och guiden Rajan upp och vi följer med till byn Haripur i Dakranidistriktet, där Achilles ska filma skörden. Mamud kör oss tryggt och säkert fyra mil västerut, förbi soptippar och lyxvillor, genom en lövskog med apor och tillslut ut på Uttarakhands landsbygd. Himlen är klarblå och storstadens smog är som bortblåst.

- En lugn chaufför, skrattar Achilles. Han jag hade igår körde snabbt men farligt.

Indiens något kaotiska trafik är en risk han är medveten om men när vi frågar om han är orolig över att resa med videoutrustning för 200 000 kr skakar han på huvudet.

- Människor är så snälla. Ingen vill stjäla något av dig. De är stolta över vad de har och vill gärna visa upp det. De känner sig jätteprivilegierade när utlänningar kommer till deras by.

I byn är människorna precis så välkomnande som Achilles sagt. Medan han filmar när lantarbetarna rengör och packar ris går vi runt och pratar med byborna. Först träffar vi Charushich som odlat biodynamiskt sedan tio år tillbaka. Hennes två söner Dave och Muhin leker på en skoter. Deras äldre kusin Amit pekar ut de höga tunni-träden som används till dörrar och fönster. En lastbil kör förbi och ropar ut något genom en högtalare. Vi får veta att den delar ut influensavaccin till barnen men Dave och Muhin är redan vaccinerade.

Vi går vidare och träffar Usha Bahano som är lärare och rektor på en skola två dagars resa hemifrån. Även hennes dotter som arbetar på resebolaget Thomas Cook bor långt bort från Haripur och familjen samlas bara på de hinduiska högtiderna, denna gång ljusfesten Dhiwali. Mitt under samtalet smäller en Dhiwalibomb av och alla skrattar.

Ushas man Depe är bonde och en av de första i delstaten som övergick till biodynamisk odling. Han visar stolt upp komposterna för Achilles kamera. Depe har odlat biodynamiskt sedan 1996 och menar att det både är effektivt och bra för jorden. På åkern skördar arbetarna riset och lägger det på långa rader där det torkar. En helikopter hörs i fjärran och några barn springer förbi. De skriker och ropar åt oss.

- They think the helicopter came with you, förklarar Depe.

Även om Achilles uppgift är att skildra landsbygdsbefolkningens liv har han även filmat mycket annat. Den hektiska marknaden i staden får stå som kontrast mot det lugna livet på landet och ett äkta indiskt bröllop får man förstås inte missa när man får syn på det från sitt hotellfönster efter en hård dags arbete.

- Jag tog kameran och gick ut direkt.

När filmandet är klart återstår många timmars redigering. Målsättningen är att det ska bli en internationell film med syfte att visa världen vad man kan åstadkomma med biodynamisk odling. Achilles menar att människorna i Afrika och Latinamerika borde lära sig av Indiernas organisationsförmåga och Uttarakhand är ett utmärkt exempel. Antalet bönder som odlar biodynamiskt ökar för varje dag och Achilles film kan bidra till att sprida kunskapen om metodens fördelar. I en tid då så mycket fokus ligger på problem och larmrapporter känns det skönt att någon vill skildra en positiv utveckling.

Av Moa Nordin och Aron Schoug, praktikanter för Föreningen SOFIA i Indien 2010