Bilen parkerar vid sidan av vägen och vi tar några steg ut i en minst sagt naturlig trädgård. Här växer grönsaker, kryddor och medicinalörter till synes huller om buller som i en skog. Detta sätt att odla skiljer sig från modernt jordbruk som präglas av monokultur. Genom att integrera träd, grödor och djur i jordbruket drar man fördelar av varje del och stärker hela systemet. Jorden blir mer näringsrik och ger bättre skördar. Dessutom motverkas erosion eftersom de olika växternas rötter håller jorden på plats och behåller regnvattnet.

På vår upptäcktsfärd genom denna djungel av växtkraft passerar vi några arbetare som står med händerna i jorden. En av dem, en 75 årig man i höftskynke och vitt skägg visar sig vara organisationens grundare och ledare Dr. Nammalwar. Efter en kort rundvandring ber han oss sitta ner på golvet i en hydda av kokosnötsblad intill odlingarna.

”Jordbruket är Indiens hjärta”, säger han bestämt, ”utan jordbruket stannar landet”.

Dr. Nammalwar reagerar starkt mot industrialiseringen och utvecklingen mot monokultur och användning av kemiska tillsatser. Han menar att hela idén om att det moderna jordbruket skulle vara mer effektivt och billigare vilar på felaktiga grunder. Ekologisk odling och permakultur i synnerhet är mer effektivt eftersom man arbetar med naturen istället för mot den och billigare för att man inte behöver tillföra något utifrån. Allt man behöver produceras på plats.

”Vi behöver inte ploga eller gräva utan planterar växter och grödor på ett sätt så att de kan dra nytta av varandra. Detta är ett hållbart sätt att odla och främjar den biologiska mångfalden. I början måste man arbeta mer men efter en tid går det mer eller mindre av sig självt eftersom man arbetar på naturens villkor”

Under 1970-talet var Dr. Nammalwar en av den gröna revolutionens förkämpar och arbetade för ett statligt forskningscenter med utveckling av kemiska jordbruksmetoder. Efter en tid insåg han hur det ensidiga industrijordbruket skadade både jorden och bönderna och att den gröna revolutionen inte handlade om vetenskap utan om affärer. Han lämnade sitt jobb, odlade skägg och flyttade till småbrukarna i bergen utanför Bangalore för att lära sig det naturliga sättet att bruka jorden.

”Kunskap finns inte i en bok utan på fälten”, förklarar han.

På sina kurser i ekologisk odling praktiserar han också denna tanke genom att de 25-30 deltagarna lär sig genom att arbeta tillsammans under tre dagar.

”Jag vill inte predika. Jag lär mig själv lika mycket som deltagarna”

Inom organisationen finns 28 arbetare som sköter sammanlagt 55 tunnland uppdelade på ett antal olika gårdar och det är inte bara Dr. Nammalwar som kommit hit på slingrande vägar. När vi talar med arbetarna visar det sig att flera har universitetsutbildningar inom helt andra områden bakom sig. 25 årige bondesonen Bala Subraman studerade, på faderns begäran, IT för att få en bättre framtid. Efter avslutade studier valde Bala dock att söka sig tillbaka till sina rötter och bli jordbrukare. För ett år sedan deltog han i Vanagams utbildning och stannade därefter kvar för att arbeta på gården och lära sig mer om ekologisk odling och permakultur.

De flesta som deltar i utbildningen är bönder som odlar med hjälp konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel men som vill övergå till att odla mer naturligt. Trots att han är en entusiastisk förespråkare är han medveten att det finns stora utmaningar såsom svårigheten att konkurrera med det subventionerade industrijordbruket.

Många bönder är rädda för att de inte skulle klara sig utan alla bidrag och lån som de får av när de använder kemikalier. Han uppmanar därför sina elever att börja odla ekologiskt på ett litet område först för att sedan expandera när de känner sig säkrare. I slutändan övergår 75 % av kursdeltagarna till att ekologiska metoder och Vanagam hjälper dem att hitta en marknad där de kan sälja sitt överskott. Det finns ett samarbete med Organic Farming Association of India men man har valt att använda ett eget certifieringssystem eftersom det statliga är dyrt och inriktat på export.

”Det är bättre att fokusera på den lokala marknaden. Indier ska äta giftfri mat!”

Att Nammalwar är en av Indiens ledande aktivister för rättvisa och hållbar utveckling är det ingen tvekan om. 1995 deltog han i ARISE-konferensen (Agricultural Renewal in India for Sustainable Environment) och valdes till delstatstalesman i Tamil Nadu och år 2000 åkte han till München för att delta i domstolsförhandlingar mot det amerikanska företaget WR grace som tagit patent på medicinal användning av Neemträdet. Ett träd som indier i årtusenden använt som tvål, insektskontroll, medicin, tandrengöring och mycket mer. Patentet hävdes och sedan dess har Nammalwar drivit flera liknande fall mot multinationella företag som försökt få ensamrätt på traditionell kunskap.

”Ibland har regeringen hjälpt oss men oftast springer de företagens ärenden”

Korruption är som bekant ett stort problem i Indien och jordbruket är inget undantag. Lyckligtvis har den omfattande kampen för rätten till information, det vill säga kraven på transparens och tillgänglighet i myndighetsbeslut givit frukt och en del avslöjanden har gjorts. För två år sedan offentliggjorde Indiens miljöminister Jairam Ramesh, efter krav från sju delstater, att Tamil Nadus Jordbruksuniversitet forskar för företaget Monsanto som producerar och marknadsför hybridfröer och genmodifierade..

”Idag skriver tidningar om problemen med kemiska preparat i jordbruket och informationen når bönderna. Förut litade alla blint på vetenskapsmännen. Idag pågår en stor debatt om universitetens roll i storföretagens vinster. Det står nu klart att inga tester på detta område är neutrala”

Denna nya medvetenhet hos den breda allmänheten har gjort det möjligt för aktivister och organisationer att ställa högre krav och sätta press på myndigheterna att agera mot orättvisor och exploatering. Odlingen av genmodifierad aubergine har förbjudits och får inte bedrivas förrän företagen kan bevisa att den inte är skadlig.

Dr. Nammalwars vision är att Indiens 600 000 byar ska få leva och sköta sig själva oberoende av storföretag, industri och institutionaliserad forskning.

”Vi behöver ingen massproduktion. Det är massorna som ska producera”, säger han som en äkta gandhian, ”alla kan producera något och när lägger samman allt blir det jättemycket. Då har alla arbete och ingen blir utnyttjad”

Det ekologiska odlingen är ett led i denna decentraliseringsprocess men nya hot dyker ständigt upp vid horisonten. För tillfället arbetar Dr. Nammalwar med att försöka blockera och upphäva en lag, Tamil Nadu state forum act 2009, som reglerar jordbruket genom nya registreringsprocesser som utestänger mängder av bönder och kunniga forskare på området. I lagen stipuleras att utexaminerade studenter inom jordbruksfakulteten registreras i en särskild databas. Endast de som uppfyller de akademiska krav som ställs får sälja ekologiska produkter och endast de får ge råd till och utbilda bönder.

” Vi ska se till att denna lag upphävs. Vi har alla bönder med oss”, säger han bestämt och det är svårt att inte tro honom.

Om himlen kan komma till jorden gör den det där människor tillåts lära av varandra och leva på ett hållbart sätt enligt naturens villkor.