- Kemiskt jordbruk har aldrig slagit igenom i Uttarakhand. På låglandet i de södra delarna förekommer det men för bergsbönderna går det inte. Konstbevattning är inte möjligt där och infrastrukturen är för dålig. För att hjälpa dem effektivisera sin odling behövde vi något annat.

Ekologisk odling visade sig vara svaret och eftersom det redan fanns aktörer inom civilsamhället som hade stor kunskap på området kunde man skapa ett försöksprogram med 12 basmatirisbönder. Idag, tio år senare finns det 2000 biodynamiska basmatirisodlingar i delstaten. Totalt räknar man med att 56 000 odlare med sammanlagt 36 000 hektar har övergått till ekologisk odling. I bergen är behovet störst. Metoden har dock även fått genomslag på låglandet där ca 30 % odlar ekologiskt.

Fördelarna med ekologisk odling är, enligt Rohit, många jämfört med det kemiska alternativet. Framför allt betonar han att bönderna gör sig beroende av företagen som levererar kemikalier och utsäde.

- Första året måste man investera 100 rupies och andra 200. Jordarna blir mer och mer utarmade och det krävs större mängder kemikalier för varje år. Detta har man sett i delstater där kemiskt jordbruk dominerar. Kortsiktigt kan det löna sig men inte i det långa loppet. Det ekologiska jordbruket är billigare och jorden håller sig friskare.

Till en början var UOCBs största utmaning att skapa en marknad för ekologiska produkter, en arena där köpare och säljare möts och förhandlar. Organisationen hjälper bönderna gå ihop och starta föreningar som kan visa upp sina produkter på mässor och utställningar. Man hjälper även bönderna förpacka och marknadsföra produkter och hittar företag som kan exportera dem. Metoden har visat sig fungera så bra att flera andra delstater har följt i Uttarakhands fotspår.

UOCB håller kurser för bönder som vill odla ekologiskt och för att garantera kvalitén har man skapat ett certifieringssystem med olika steg av kontroller och självkontroller. Att få certifikatet tar upp till tre år men det går ofta snabbare för de bergsbönder som odlar med naturliga metoder och aldrig övergått till att använda kemikalier. För dem är övergången en fråga om att ha råd med investeringar.

- Bergsbönderna har inte tillräckliga ekonomiska resurser för att göra stora investeringar i maskiner osv. Det kan bara ske genom att myndigheterna investerar. Det är ovanligt men i Uttarakhand har man börjat finansiera fattiga bönder som vill odla ekologiskt. Det har visat sig leda till en positiv utveckling både för bönderna och staten.

Rohit berättar att det numera säljs ekologiska produkter med märket ”Organic Uttarakhand” i så gott som alla delstatens städer. De exporteras även till många länder men ännu inte till Sverige.

- Vi bjuder in svenska folket till ett samarbete, säger han när vi frågar vilket budskap han vill att vi tar med oss hem.

Mötet med Rohit ger en hoppfull bild av utvecklingen i Indien. Det är skönt att se att myndigheterna tar initiativ i riktning mot matsuveränitet och hållbar utveckling istället för att låta sig styras av kortsiktiga ekonomiska intressen och gå marknadens ärenden.

Av Moa Nordin och Aron Schoug, praktikanter för Föreningen SOFIA i Indien 2010