Klockan är strax före åtta på morgonen och jag knatar nerför trapporna till jobbet med en balja te i handen. Det spelas redan bachata på full volym ute på gatan och stadens puls är på väg upp.

"Buenos Dias proffe, titta vad jag gjort!" De barn som redan har kommit bygger med klossar och det är fina slott som byggs. De flesta ungarna trillar in mellan 08-08.30, sen har vi några som släntrar in 08.45, men vi lever ju i ett mañana-mañana land och det här med att komma i tid är inte så viktigt!

Dags för el saludo del dia och vi samlar ihop barnen i en stor ring. En del av de stora flickorna vill inte alls vara med på morgonhälsningen idag. "Jag tänker minsann inte!" säger en och hennes pekfinger svajar framför henne och hon får till en perfekt ghetto/uggle-rullning på huvudet men hon ställer sig i alla fall i ringen och vi börjar sjunga och välkomnar alla till lekskolan.

Yes! Fri lek! Nu ska det stojas och lekas en hel timma. Det bästa på hela dagen tycker många men en del gillar "mellisset" bäst (och rasten så klart). Nu flyger det klossar, skrattas och puttas och timman rusar iväg och vi förvarnar om att det är fem minuter kvar tills alla måste städa.

Snart är det färdigstädat och vi dukar fram till mellanmålet, nu viftas det med bordstabletter, skramlas med skedar och tallrikar ställs ut på borden.

Så, nu är det la ronda som gäller, här ska det sjungas och rabblas ramsor. Just idag sjunger vi om bagaren, skräddaren, trädgardsmästaren och skomakaren. Så var vi klara med det, chop chop, här går det mesta i ett fasligt tempo.

Det rusas iväg och vi tvättar händerna och klockan 10 sätter vi oss vid dukade bord. VI tackar for maten som vi ska få. Idag är det måndag och vi äter arroz con leche som serveras med te. Det smakar ungefär som risgrynsgröt, fast sötare, mycket sötare allt här är väldigt sött. Vi mumsar i oss maten och dricker upp teet, tackar för maten och dukar av.

Barnen sitter kvar vid bordet för nu ska vi arbeta med bivax. Vi gnuggar händerna mot varandra så de blir varma och det går genast lättare att arbeta med vaxet som blivit mjukt i våra händer. Vi formar alla möjliga figurer; drakar, prinsessor, blommor, bollar, lösnaglar och en och en annan esponja Bob. Många blir stolta over sina kreationer, andra tycker att det nedranns bivaxet är alldeles för hårt och tålamodet räcker inte alltid till att värma upp vaxet.

Vi samlar ihop allas små konstverk och har kisspaus.

Ja! Äntlingen rast, alla ställer sig i en lång kö och sen bär det av upp till takterrassen. Solen gassar och det är ruskigt varmt här uppe, jag sätter mig i skuggan och spejar ut över barnen. Nu springs det för fulla muggar och vi svettas som grisar, ja, eller griskulltingar i alla fall. Det rockas rockring, sjungs, dansas och gråts. De trängs vid gungorna. "Det är min tur nu! Nu har du gungat i minst 10 minuter." Vi ordnar ett kösystem och turas om att gunga. Barnen tycker att tiden på taket går väldigt fort fast det är så varmt men vi har så skoj samtidigt. Tick tack, tick tack, halv tolv går vi ner och tvättar bort svett från ansiktet och dricker vatten.

Det är sagostund och vi behöver varva ner. Vi sätter oss i en ring och fröken läser högt. Många är trötta, lutar sig och kramar om varandra. Därefter ges det en och en annan läxa till de större barnen och klockan är tolv och lekskolan är slut för idag. Nu hämtas barnen för dagen, de andra fröknarna går hem och jag stannar kvar tills de sista gått.

Tar min tomma tebalja och går upp till mitt.

Joanna Wester-Johansson

Praktikant på lekskolan Los Guachiritos i Santo Domingo, Dominikanska Republiken, under läsåret 2006/07.
Vill någon maila och fråga om något går det bra på: joanna_wester@hotmail.com eller +18299201485